Bakgrund
Personen Jordan B Peterson behöver ingen närmare presentation. Han är född 1962 i nordvästra Canada, uppvuxen som son till läraren och bibliotikarien i en liten stad i Alberta. Kristendomen förkastades efter att konfirmandprästen insisterat på en fundamentalistisk läsning av skapelseberättelsen. Ett tidigt intresse för politik och litteratur förde honom till psykologistudier på det regionala universitetet, sedan på elituniversiteten McGill i Montreal och Harvard i Boston, USA. Sedan 1998 är han professor i psykologi och praktiserande terapeut vid University of Toronto. Svenska och internationella tidningar, nyhetsprogram och kulturartiklar har uppmärksammat honom intensivt under hela 2018, och i början av november kom han till Stockholm och Sverige på sin världsomspännande föreläsningsturné för att introducera sin andra bok "12 rules for life: an antidote to chaos", föregången och omsusad av en sällsam våg av nedgörande uttalanden och presentationer. Här verkar han ha gjort sig ett namn som kritiker av feminismen, medan det som annars brukar sägas ha fört Peterson ut i rampljuset är en politisk kontrovers om könsneutrala pronomina på hans universitet. Det finns hursomhelst mycket annat som är mer intressant kring honom och hans arbete.På sociala medier har han under de senaste åren varit en av världens mest uppmärksammade presentatörer och debattörer med journalister och intellektuella som Cathy Newman, Camille Paglia, Steven Pinker och Sam Harris. Bara på You Tube och Podcaster finns hundratals timmar med Peterson, bland annat en mycket uppmärksammad föreläsningsserie om Bibelns berättelser, särskilt de första kapitlen i Första Mosebok. Mest känd är han sannolikt för sina politiska ståndpunkter, "klassiskt brittiskt liberala" enligt hans egen definition, konservativa enligt många och högerextrema (eller "alt-right") enligt hans kritiker. Dessa kommer jag bara att beröra i förbigående här.
I juni höll jag ett seminarium om Peterson vid CELAM i Göteborg, där vi främst diskuterade hans psykologi. Inför min inledande föreläsning skrev jag dessa anteckningar. Det var lustfyllt att lyssna till Petersons föreläsningar, främst Bibelserien, och det väckte gamla kliniska frågor till liv. Jag har också en lista med kritik, men eftersom det redan har publicerats sådan en masse har jag istället försökt ordna anteckningarna så att några temata eller en slags struktur som jag uppfattar som central hos Peterson lyfts fram.
Anteckningar
Petersons karriär fram till de senaste årens uppmärksamhet ter sig vid första påseendet typisk för en amerikansk akademisk psykolog vid de fina universiteten. Hans vetenskapliga meritering är solid och rör klassiska ämnen i psykologin (fysiologiska markörer, personlighetsskattningar med femfaktormodellen, aggressivitet, alkoholism), publicerad i topp-tidskrifter, och hans kliniska engagemang har inte satts på undantag för forskningen eller undervisningen.Vid sidan av detta finns hans första bok, Maps of Meaning, som kom ut 1999 på det ansedda förlaget Routledge och innehöll uttalanden som visade att Peterson arbetat intensivt med den i femton år och hade stora förhoppningar för den, han ansåg rent av att den innehöll insikter av avgörande betydelse för mänskligheten. Mottagandet blev dock ljumt, ett par recensioner som mer eller mindre lämnade till läsaren att ta ställning till Petersons anspråk och en enda upplaga om 500 exemplar. Boken handlar om symbolspråk i uråldriga myter och berättelser (Mesopotamin, Egypten, Grekland, Kina, Bibeln) som Peterson tolkade med hjälp av evolutionsbiologi, neurobiologi, litteraturens klassiker, historiska händelser, särskilt krigen och de totalitära regimerna under 1900-talet, och djuppsykologi/Jungiansk psykoanalys. Redan en snabb genombläddring visar en tankevärld långt från den akademiska psykologins.
Till sin hjälp har människan sitt arv av språk, kultur, religion, konst och kunskaper - för att inte tala om den uppbyggda infrastrukturen för våra samhällen som våra förfäder byggt upp, precis som vi biologiskt har samlat på oss överlevnadsmekanismer som utvecklats hos tidigare biologiska varelser. I djurserien har behovet att undvika skada utvecklat medvetandet som ett sätt att föreställa sig faran innan den är för handen. Människan blir till när vi lär oss tänka och tala om abstrakta faror, vilket i Bibeln uttrycks som att vi "skapas vi av Ordet (Logos)". Ormen, som var ett av de rovdjur människan hade störst anledning att frukta, gav oss inte bara extremt god syn i nedre delen av synfältet utan fantasier om Ormen, som blev berättelser om Drakar eller den Onde som en orm i paradiset.
Här anknyter Peterson till de psykoanalytiker som var allmänna senast på 1980-talet, även om han själv står mycket närmare Carl Gustav Jung och brittiska analytiker än den franska traditionen från Jacques Lacan, som knappt förekommer i hans texter. Fadern är arketypen (den "symboliska representationen") för den som skapar ordning, straffar, skipper rättvisa och beskyddar, medan Modern är den värmande, närande närvaron som ger både mat, värme och överväldigande känslor det lilla barnet har direkt tillgång till. Julia Kristeva utgick från liknande föreställningar. Spädbarnets separation ur den initiala närheten börjar med att leka med saker som finns men försvinner och kommer tillbaka, och sätter då ord på dessa när de är borta för att kunna få dem tillbaka.
När barnet så börjar använda ord (symboler) istället för att omedelbart få det önskade går barnet in i den Symboliska Ordningen, som domineras av Faders nej (till den omedelbara lustuppfyllelsen), som med en fransk ordlek också betyder Faders namn. Naturligtvis talar man här inte om enskilda mammor och pappor utan om individuationsprocessen som går från det oceaniska tillstånd barnet haft med modern till den värld där språket "kastrerat" barnets tillgång till lust och fört in behovet att tala om och tänka om lusten innan den kan uppnås. I detta blir "Fadern" och "Modern" symboliska representationer för faser i utvecklingen. På samma sätt talar Peterson både om det manliga och det kvinnliga, om "kaos" och "ordning", som symboliska representationer, medan de franska analytiskerna definierade den symboliska ordningen (den språkliga, fadersdominerade världen) som det barnet trädde in i när det lärde sig att använda ord istället för att söka direkt direkt känslotillfredsställelse. Säkert kan olika distinktioner hittas, men Petersons mönster känns välbekant.
Dessa arketyper går inte att översätta till kvinnor eller män utan står för principer i tillvaron, som måste vara i balans för att ordning och liv skall kunna fogas samman (som i principen yin och yang). Peterson tycker om evolutionspsykologiska förklaringar som han inte tvekar att använda tillsammans med de psykoanalytiska. En av kvinnans evolutionära uppgifter har varit att välja vem som skall bli far till hennes barn. Därför har vi alla fler anmödrar än anfäder, men också känslan av att det kvinnliga representerar det vi inte kan kontrollera, det som väljer ut eller förkastar oss, kaoset. Att tala sanning är att bygga ordning, en skapande process i sig. I psykoanalysens berättelse om hur människan blir subjekt ingår att hon lämnar den omedelbara behovstillfredsställelsen och går in i det språkligt-lagiska sättet att vara. Detta är inte en fråga om att värdera arketyperna Modern och Fadern, utan om att beskriva en väg både kvinnor och män går.
Allt som skapats rasar om ingen underhåller det, är en bild som ofta återkommer hos Peterson. Arvet måste vårdas och värnas. Om var och en är hederlig och gör sitt bästa utan korruption kan människan inte bara undgå lidande och elände enskilt utan kan till och med hålla emot naturkatastrofer och makthavarnas strävan efter totalitär kontroll. Peterson gör följande jämförelse. Nederländernas fördämningar har byggts för att stå emot den värsta storm metereologerna kan tänka sig på 100 000 år. Sannolikheten att en enskild människa då behöver se sitt hem översvämmat blir försumbar. Om man istället sätter målet till att fördämningarna skall stå emot den värsta stormen på 100 år (enligt Peterson den nivå myndigheterna i Louisiana lagt sig på), och nära hälften av de anslagna resurserna går till korrpution innan bygget är klart, kommer varje människa att istället behöva utgå från att få uppleva sitt hem står under vatten.
För att bli verkligt fri måste människan ta till sig sitt arv och underkasta sig ordningen. Den som förkastar arvet blir maktlös eftersom han eller hon då står utanför den sociala ordningen, ungefär som en fredlös på medeltiden. Det som skall erövras är en ny närhet, den vuxnes medlidande, som kan ges osjälviskt och meningsskapande. Även den suveräne måste underkasta sig suveränitetens princip, därför är Kronan mer än Kungens eller Drottningens person i en monarki. Kungen är i Bibeln Sonen som accepterar det ställföreträdande lidandet och på samma gång uppstår som varje människas mål och är hennes skapare. När livets villkor och arvet accepteras blir varje steg ett äventyr, en kamp mot Draken, en brottning med språket som verktyg för att förstå sig själv, de människor man lever med och det transcendenta. Att lära sig göra detta ger livet mening. Vägledning står att finna i familjen, konsten, religionen, i det Peterson kallar meningens kartor. Med ett smalare fokus på barnets känslovärld talade Freud om detta vuxenblivande i termer av Oidipuskomplex och kastration medan Lacan skrev att människan blir ett subjekt genom att underkasta sig den symboliska ordningen (som här främst är språket; själva ordet subjekt betyder underkastad). Att vägen i typfallet kan se olika ut för män och kvinnor har varit okontroversiellt fram till de senaste decennierna.
När någon berättar för en aktiv lyssnare kan hanterbara slutsatser klarna, som när socker hållits i lösning men plötsligt kristalliseras runt en stav, med en Peterson-liknelser. Små förändringar av vardagsbeteenden och attityder får en ränta-på-ränta effekt över tid så att de till slut ger en stor vinst i välbefinnande. Enkla saker som att hålla bestämda tider, bädda sin säng, vårda sitt yttre, promenera och äta klokt kan vara avgörande för välbefinnande på lång sikt, och att vårda sina relationer då förstås ännu mycket mer. På samma sätt varnar Peterson för att lämna en enda dålig vana "unattended to" - den kan till slut förstöra ens liv.
Peterson har utvecklat ett psykoterapeutiskt program för att berätta sin historia och framtidsdröm, the "self-authoring program", som finns tillgängligt på nätet och har åtminstone visst vetenskapligt stöd (för att minska avhopp bland studenter). Narrativa ansatser är centrala i personcentrerad medicin och ingår i många olika psykologiska behandlingsmodeller, men som alltid är tillgänglighet ett problem. Skulle webbaserade metoder få ett robust vetenskapligt stöd skulle de kunna bli mycket betydelsefulla för att öka den samlade psykiska hälsan i befolkningen och hjälpa många med lättare problem.
Peterson undviker metafysik och reduktionism lika ihärdigt. Hans förmåga att låta bli att svara på frågan om han tror på Gud eller är kristen är virtuos. Han har beskyllts för att vara individualist och lägga ansvaret för saker den enskilde inte kunnat påverka på hans axlar, men jag ser en mycket starkare betoning av individen som en del av historien och kulturen. Vi står bokstavligen på våra förfäders axlar, biologiskt och sociokulturellt. Kropp och kultur, arv eller miljö, ställs aldrig i motsatsförhållande.
En av de bästa Peterson-utläggningarna är hans förklaring av den fria viljan, som han gör begriplig även i ett evolutionärt och neurovetenskapligt perspektiv. Naturligtvis är inte viljan oändlig utan begränsas av konstitutionella och miljömässiga faktorer, tidigare val och handlingar, andra människor. Den är dock tillräckligt fri för att ge metafysiskt ansvar och betydelse utan att med nödvändighet vara metafysiskt given. Här är Petersons egen utläggning oundgänglig - sen den!
Bedömning
Det för tidigt att uttala sig om betydelsen av Petersons arbete för psykologi och psykiatri, och risken att det helt kommer att överskuggas av politiska kontroverser är uppenbar. Ändå tycker jag att han redan lyckats bidra till att frågorna om fri vilja och ansvar, tillvarons grundläggande utmaningar och människans möjligheter att höja sig över dem och realisera transcendent mening återaktualiserats. Hans varningar till varje människa att dras in i totalitära projekt är pregnanta. Peterson har också på ett unikt sätt gjort Bibeln relevant för nya grupper, och har ett eget sätt att låta sina psykologiska texter spänna från litteratur och kultur till evolution och neurovetenskap Min uppfattning är att Peterson kommer att betraktas som betydelsefull framgent, även om jag personligen på väsentliga frågor har funnit andra svar./Denna text är min återgivning av Petersons arbete. Jag kan naturligtvis ha misstagit mig, blir gärna rättad och välkomnar fortsatt diskussion./
No comments:
Post a Comment